måndag 24 oktober 2016

Barn och hundar/ Kids and dogs

Det tog några dagar fastän jag lovade ett nytt inlägg sist. 
Men som sagt räcker inte tiden alltid till, och man är så trött om kvällarna efter fullt program hela dagen.

Mina dagar består av ungar (syskonbarn) och hundar, vissa dagar är jobbigare än andra när hundarna behöver sin aktivering för att de ska hålla sig lugna och nöjda och ungarna kräver ju sitt också.
Det roliga är också att ungarna ska lära sig respektera hundarna precis som att hundarna behöver lära sig att respektera barnen och ge dem det utrymme de behöver.
Samtidigt får barnen vara en del av hundträningen och hjälpa till med att träna dem att t.ex. gå fot, sitt, stanna, inkallning, jag tycker detta är riktigt bra både för hundarna och barnen.
Sen får barnen också lära sig att gå med hundarna (en hund i gången) i koppel på promenaderna, detta har varit riktigt bra träning för hundarna. 
Här ser ni hur vackert samarbete de kan ha till varandra på promenaderna.


Sen från det ena till det andra. 
Ibland får jag också låna systers hund (nova scotia duck tolling retriever). Man kan ju bara inte låta bli att älska denna chokladnos.
Hon har dessutom extremt bra luktsinne, på endast några få viltspårsprovs tillfällen fick hon sitt championat. Hon får även rycka ut nu som då när jägare inte hittat sina "byten", 
Alla borde få se henne när hon vet att hon ska på spårningsuppdrag, man skulle kunna tro att någon misshandlar henne av hon skriker rakt ut när hon ser jägarna i sina kläder när man har på henne spårselen och linan. Hon spårar med en så otrolig säkerhet och ändå ganska bra fart på så man blir sjukt stolt över henne.

English version is coming later this evening, now it's time for me to go out with my dogs.

tisdag 18 oktober 2016

Bilder/Pictures

Nu har det varit några dagar som har varit helt fullproppade med program så jag har inte tagit mig tid att blogga. Men imorgon ska jag göra ett nytt inlägg.
Ni får någon ny bild istället att se på så länge.

Now it's been a few days with a lot of stuff to do and work, så i haven't had time to write a new blog entry. But tomorrow I will write a new one.
I'll upload some new pictures for you to watch for now.



fredag 14 oktober 2016

Jakten / The hunt

(you'll find the English version further down)

Nu ska vi ta upp en händelse som skedde för några dagar sen som fick mej att tappa rösten och jag skrattar åt "bedrövelsen" idag.

Mamma och jag var ut på promenad med två av mina syskonbarn och hundarna. Vi hade ju så klart hundarna lösa då vi gick över åkrarna och så klart skulle vi se en hjort. Länge kunde vi stå och titta på den och det gick också bra med hundarna till en början. 
Men så klart hann hjorten sätta fart bortåt mot skogen före vi hann gå vidare åt ett annat håll. Så klart skulle Terra se det här så hennes Greyhound hjärta väcktes till liv, och så klart tog hon med sig min äldsta tik Tiini på 9 år. Där sprang de längre och längre ifrån med en jä**a fart, de andra hundarna stannade kvar eftersom jag skrek åt Terra och Tiini att stanna, men nej det var bara jakten i deras huvuden.

Eftersom de fortsatte och började vara en bra bit ifrån dumpade jag barnen med mamma och satte fart efter dem, jag tänkte att jag måste ju i alla fall försöka hinna se vart de tar in i skogen så man vet var man ska börja leta efter dem. Till slut chansade jag och stannade till för att skrika allt var jag hade att ge och med så tydlig röst jag bara kunde "Terra nyt riittää! Tiini Stanna!".
Det gick, de stannade och vände sig om och kom tillbaka. Oron att tappa bort hundarna var direkt över men man var ju så klart fortfarande lite skakig efter händelsen.
Och ja efter mitt ropande förlorade jag min röst som varit borta i 3 dygn, men nu är det nästan helt återställd. 

Och det är ju heller inte första gången Terra och Tiini jagar något, så kanske man snart får börja skaffa pejlare till dem så att man får behålla rösten :D . Nä men man lär sig av sina misstag och från och med nu vet iaf jag att alltid koppla (om jag ser djuret först) Terra och Tiini när man själv ser något de kan jaga.


(Mina två bruna jakt hundar)



Now I will bring up an event that took place a few days ago that made me lose my voice, I laugh about it today.

Mom and I were out for a walk with two of my nephews and the dogs. We had of course the dogs loose when we walked over the fields and of course we saw a deer. For a while we could stand and watch it and it went well with the dogs at first.
But the deer started to move and run towards the woods before we continued our walk in a different direction. Of course Terra saw this and her Greyhound heart was brougt to life, and of course she took my oldest 9 year old Tiini with her. There, they ran farther and farther away with a top speed, the other dogs stayed behind because I yelled at Terra and Tiini to stay, but no, it was just the hunt in their heads.

They continued to run after the deer and began to be a bit far away, so i dumped the kids with mum ang began to run after them, I thought that I have to at least try to run after and see where they run into the woods so i would know where to start looking for them.
I finally took a chance and I stopped to yell all I had to give and with the clearest voice I could "Terra nyt riittää! Tiini stop!".
It worked, they stopped and turned around and came back. The panik about losing the dogs were over but still a bit shaky after the incident.
And yes after my shouting I totally lost my voice and it was gone for about three days, but now it's almost back to normal.

And it's not the first time Terra and Tiini is hunting something, so maybe I soon have to buy a tracker to put on them so I can keep my voice :D . But you learn from your mistakes, from now on I know to put the leash on (if I see the animal first) as soon as I see something they can hunt.



(My two brown hunting dogs)


onsdag 12 oktober 2016

The new beginning

Hejsan!
(you'll find the English version further down)


Nu är det en tid sen jag bloggade senast och kände att det kanske är dags att prova på igen.
Det har varit/är fullt upp med jobb och syskonbarn och hundar. Men vi försöker iaf att ta tag i det hela.
Min tidigare blogg kan ni hitta på Sheltiefeber. Jag kommer inte att stänga ned den bloggen eftersom det ändå finns några lite nyare inlägg där.

Men vi kan börja med den här dagen. Vi har varit lediga idag så vi passade på att träna lite trick, det är nog en av de roligaste sakerna att träna med hundarna om man frågar mej, här laddar jag upp två videon på vad vi sysslade med.




Sen kommer jag inte att försköna någonting här heller. 
Mitt hundliv blev inte som jag hade tänkt mej = träna, tävla, valpar, hålla kurser, utbildningar m.m.
Mina syskon skaffade barn så största tiden går nog åt till dem, samt att syrran var en stor del av hundsporten, man hade någon att åka med på träning och tävling, så där tappade man motivationen att fortsätta då det ändå var så fullspäckat hela tiden.

På valpfronten har det också stannat till med planerna eftersom vi nu försökt några gånger med aqua och hon har gått tom, och vi fick nu senast äntligen förklaringen av veterinär att hon kan vara för trång så det är därför det aldrig blir till nåt. Så där var en tumme ned.
Sen fick inka problem med sköldkörteln efter att hon fick sin första valpkull och hon drabbades av en infektion i samband med valpkullen. Numera mår hon hur fin fint som helst.
Nu får vi istället hålla tummarna på att Terra kan komma med en ny valpkull i framtiden. 

Javisst håller jag fortfarande kurser, vardagslydnad och agility startar varje vår och varje höst precis som tidigare. Jag känner att samhället behöver ändå få fler hundägare att förstå att det ska vara skoj att lära sina hundar, och det är skönt att ha lydiga hundar.
Och så klart är agilityn fortfarande en stor hobby för mej fastän jag inte hinner tävla. Och jag vill mer än gärna dela med mej av den kunskapen jag har för att ge till alla nya hundägare som vill prova på den mest fartfyllda, adrenalin kickande hundsporten som finns (enligt mej då).
(Jag vet att jag tidigare i inlägget sa att trick träning är det roligaste, och ja det är det roligaste för mej och mina hundar trots att vi älskar agility. Men agilityn kommer på andra plats).

Det finns såå många nya fantastiska hundmänniskor som man får träffa på dessa kurser man håller som verkligen visar intresset och påminner en om varför man håller på med det man håller på med, varför man lär ut och varför man började träna hund till en första början.
Att se lyckan i hundägarnas ögon när någonting lyckas och träningen går framåt, så ger mej lika stor lycka. 

Vardagslydnaden är ju numer som vardagsmat för mej, efter att man uppfostrat 5 st valpar/hundar så tänker man inte längre på att man tränar vissa saker med dem, man bara gör det utan att tänka på det.
Men om man tänker tillbaka till Tiini som första hund så minns jag hur allting var nytt, man skulle lära sig allt. Man lusläste böcker, kollade youtube filmer, deltog på kurser. Så lärde jag mej med Tiini, men nu är det mer som att det går av sig själv.

Här ska jag nu avsluta detta blogginlägg, annars kommer detta aldrig att ta slut.
Mera om mig, mitt hundliv, hundarnas träning m.m. kommer sen






Hi!
Now it's a while since I last blogged and felt that perhaps it is time to try again.
I have been / are busy with the job, nephews and dogs. But we will try anyway.
My previous blog you can find on Sheltiefeber. I'm not going to shut down the blog because there still are a few more recent posts there.

But we can start with this day. We have been off work today, so we took the opportunity to practice a some tricks, it's probably one of the funniest things to train with the dogs if you ask me, You'll find two videos further up.

Then I will not beautify anything here either.
My dog'life did not go as I had imagined = train, compete, puppies, teach agility and obedience etc.
My brothers and sister had children so most of my time goes to helping them out, and my sister was a big part of my dogtraining life, I had someone to go with on trainings and competitions. So I lost the motivation to continue the trainings and competitions when my schedule was packed anyway.

On the puppy front, it has also stopped the plans because we tried a few times with Aqua and she still haven't gotten any puppies. We recently finally got the explanation of the veterinarian that she may be too tight so that's why it hasn't worked for her. So there is a big thumb down.
Then Inka got thyroid problem after she got her first litter and she suffered an infection when the puppies where about 4-5 weeks. Now she is just as happy and healty as the others.
Instead we keep our fingers crossed that Terra can come up with a new litter in the future.

Sure I still keep courses, obedience and agility starts every spring and every fall just as before. I feel that the community still need to get more dog owners to understand that it is fun to teach their dogs, and it's nice to have obedient dogs.
And of course agility is still a big hobby for me, although I do not have time to compete. And I'm more than happy to share the knowledge I have to all new dog owners who wants to try the most speedy, adrenaline-kicking dog sport there is (according to me anyway).

There it so many new fantastic dogpeoples you get to meet on these courses, who reminds you of why you do what you do, why I train others and why I started training dogs in the first place.
To see the joy in the eyes of the dogowners when something succeeds and the training is moving forward, gives me happiness.

The obedience is these days like everyday food for me, when you have raised 5 puppies/dogs you do not think about it any more when you practice certain things with them, you just do it without thinking about it.
But if I think back to when i got Tiini as the first dog I remember how everything was new, I had to learn everything, I read books, watched youtube, participated in dogcourses. That's how I learned dog training with Tiini, but now it's more like it runs by itself.

So here and now I will end this blog entry, otherwise it will never end.
More about me, my dog life, my dogs training etc. will continue later