Jakten / The hunt

(you'll find the English version further down)

Nu ska vi ta upp en händelse som skedde för några dagar sen som fick mej att tappa rösten och jag skrattar åt "bedrövelsen" idag.

Mamma och jag var ut på promenad med två av mina syskonbarn och hundarna. Vi hade ju så klart hundarna lösa då vi gick över åkrarna och så klart skulle vi se en hjort. Länge kunde vi stå och titta på den och det gick också bra med hundarna till en början. 

Men så klart hann hjorten sätta fart bortåt mot skogen före vi hann gå vidare åt ett annat håll. Så klart skulle Terra se det här så hennes Greyhound hjärta väcktes till liv, och så klart tog hon med sig min äldsta tik Tiini på 9 år. Där sprang de längre och längre ifrån med en jä**a fart, de andra hundarna stannade kvar eftersom jag skrek åt Terra och Tiini att stanna, men nej det var bara jakten i deras huvuden.

Eftersom de fortsatte och började vara en bra bit ifrån dumpade jag barnen med mamma och satte fart efter dem, jag tänkte att jag måste ju i alla fall försöka hinna se vart de tar in i skogen så man vet var man ska börja leta efter dem. Till slut chansade jag och stannade till för att skrika allt var jag hade att ge och med så tydlig röst jag bara kunde "Terra nyt riittää! Tiini Stanna!".

Det gick, de stannade och vände sig om och kom tillbaka. Oron att tappa bort hundarna var direkt över men man var ju så klart fortfarande lite skakig efter händelsen.

Och ja efter mitt ropande förlorade jag min röst som varit borta i 3 dygn, men nu är det nästan helt återställd. 

Och det är ju heller inte första gången Terra och Tiini jagar något, så kanske man snart får börja skaffa pejlare till dem så att man får behålla rösten :D . Nä men man lär sig av sina misstag och från och med nu vet iaf jag att alltid koppla (om jag ser djuret först) Terra och Tiini när man själv ser något de kan jaga.

(Mina två bruna jakt hundar)

Now I will bring up an event that took place a few days ago that made me lose my voice, I laugh about it today.

Mom and I were out for a walk with two of my nephews and the dogs. We had of course the dogs loose when we walked over the fields and of course we saw a deer. For a while we could stand and watch it and it went well with the dogs at first.

But the deer started to move and run towards the woods before we continued our walk in a different direction. Of course Terra saw this and her Greyhound heart was brougt to life, and of course she took my oldest 9 year old Tiini with her. There, they ran farther and farther away with a top speed, the other dogs stayed behind because I yelled at Terra and Tiini to stay, but no, it was just the hunt in their heads.

They continued to run after the deer and began to be a bit far away, so i dumped the kids with mum ang began to run after them, I thought that I have to at least try to run after and see where they run into the woods so i would know where to start looking for them.

I finally took a chance and I stopped to yell all I had to give and with the clearest voice I could "Terra nyt riittää! Tiini stop!".

It worked, they stopped and turned around and came back. The panik about losing the dogs were over but still a bit shaky after the incident.

And yes after my shouting I totally lost my voice and it was gone for about three days, but now it's almost back to normal.

And it's not the first time Terra and Tiini is hunting something, so maybe I soon have to buy a tracker to put on them so I can keep my voice :D . But you learn from your mistakes, from now on I know to put the leash on (if I see the animal first) as soon as I see something they can hunt.

(My two brown hunting dogs)